ANNAVIOLA

kajsa och jag har fått allt om bakfoten. vi fick för oss att vi hade en vecka till kvar i skolan innan lovet, men icke! vilken lycka när vi insåg att vi slutar nästa torsdag, det är snart bara en vecka kvar, iih. åtta dagar närmare bestämt!


slutade vid två idag, klassrummet utrymdes och under tiden kajsa och jag vandrade hemåt kom vi fram till att en joggingrunda inte vore fel. sagt och gjort så slängde vi på oss joggingskorna och traskade ut i skogen. alltid en sådan härlig känsla att se målet framför sig, som att det verkligen var viktigt att ta sig i mål. idag svartnade det visserligen för ögonen på spurten och jag  visste inte om jag skulle ramla ihop i en hög eller forsätta springa. skulle anna stanna? aldrig.  väl framme vid "målet" pustade vi ut en snabbis och sedan gick vi hem. en lång och varm dusch blev det när jag kom hem, följt av mat och en pratstund med mamma. nu är det dags att plugga och jag har verkligen ingen lust, men det ska göras!


jag ska skriva om stålmannen. han är en stark person och starka personer anses vara hjältar. en hjälte klarar allt och klarar dessutom det mesta på egen hand. på sätt och vis är vi alla hjältar, vi står alla ut med vissa svåra saker i våra liv. du behöver inte kalla dig för stålmannen för att betraktas som en hjälte.

---

UPD.

vem är din hjälte?
är det din farfar eller din mamma?
vem ser du upp till?
vem räddar din dag?

små gester och simpla händelser kan sätta djupa spår inom oss och vi glömmer aldrig vem vår hjälte är. vi lever för vår hjälte och skulle aldrig svika henne/honom.

kan du påstå att du inte har någon hjälte?
du är själv en hjälte.