ANNAVIOLA

Jag trodde jag skulle återgå till det vanliga, till det som jag visste att jag kunde få.
 Resan förändrade mig totalt.
  Jag kunde få precis det jag ville ha, jag behövde inte längre vara rädd.
 Jag träffade någon, han är min själsfrände. 
 Redan från första anblicken kände jag mig hel.
 Det pirrade i hela kroppen och jag måste få påstå att det var kärlek vid första ögonkastet. 
 När hans fingrar rörde vid min kind fick jag gåshud och ryste i hela kroppen. 
 Jag har aldrig känt mig så omfamnad, aldrig känt mig så lycklig. 
 Han bringar fram det bästa av mig. 
 Under hela vistelsen gick jag med ett leende på läpparna. 
 Inget kunde få mig att vända tillbaka och tänka på allt som fanns kvar att reda ut där hemma.
 Jag var fast i drömmen, som egentligen var verklig. 
 Jag förstod inte betydelsen av det hela förens vi hörde dessa rader: 
 




 

" Det var så mörkt 
den kvällen jag gick hem
jag hade hoppats på något, HOPPATS PÅ NÅGOT!

(hoppats på något)

Om du vill ha mig,

nu kan du få mig så lätt

Om du vill ha mig,

nu kan du få mig så lätt

Om du vill ha mig,

nu kan du få mig så lätt

Om du vill nå mig,

nu kan du FÅ-Å-Å MIG"

Du förändrade mig.
Jag blev mig själv.