so a stranger can live.

när man brinner för något kämpar man och ser till att man nåt sitt mål. när man inte har några mål finns det inget att kämpa för och då finns inga mål att nå, varför lever man då? hur blir det om man har så många drömmar att man inte vet i vilken ände man ska börja, vad man vill prova på först, vad som behöver prioriteras och inte glömmas bort. kan en dröm bli för gammal för att någonsin bli sann. som att bli modell när du fyllt 52 är kanske inte det mest självklara, men jag tror på det. en människa med hopp och tro kommer långt, mycket längre än man någonsin kunnat tro.
står man i ett virrvarr av tankar, drömmar och önskningar, kan en utväg kännas långt bort. är det värt att låta ens drömma passera förbi en, utan att man hinner uppfylla sitt mål eller göra det man alltid velat göra? är alla drömmar till för att kunna besannas, eller ska vissa drömmar bara förbli drömmar för att få bästa effekt? jag är kluven. att få allt man vill ha gör en inte lyckligare, samma sak kanske gäller när det handlar om drömmar och mål. om man lyckas är man klar, done, over, då finns inte drömmen längre. jag vill att vissa av mina drömmar ska förbli drömmar, jag vet bara inte vilka än.


annaviola.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0