skisser för vintern.

När tar uppförsbacken slut, när börjar allt sakta gå lättare, när kan jag andas tryggt?

Sträck på ryggen, se pigg och glad ut, agera som om du mår prima. Eller mår jag prima på riktigt? Ibland undrar jag om man hänger med i hur man själv egentligen mår, allt går på rutin och man tänker inte efter. Eller så tänker man för mycket. Snurrigt, ja minst sagt.



"när man försöker kontrollera saker för mycket, det är då man har som minst kontroll"
är det så?





Vissa stunder skulle jag vilja lägga på 10år på min "ålderslapp" och få slå mig till ro och inte grunna över saker som "kunde blivit" eller "tänk om".. Ibland är det jobbigt att tänka på att man har så mycket tid och det finns så många saker man vill göra, men man vet inte när, hur och ja.. man är för ung för att inte göra nåt alls.




Äventyr? Är det ett alternativ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0