ANNAVIOLA

jag har kommit fram till att jag verkligen ska lära mig att prata italienska. jag vill resa runt i Italien och då är det nästan ett måste att kunna prata åtminstone lite italienska, även om jag tror att man lär sig det mesta under resans gång. hur länge jag blir borta, jag det är inte bestämt. vem jag ska åka med, är inte heller bestämt. det är en dröm än så länge, men jag skulle gärna att det blev verklighet! Att vara på resande fot är bland det härligaste OCH jobbigaste som finns, men jag måste säga att det är underbart att veta att morgondagen inte blir densamma som idag. Nya upplevelser och intryck varje dag, både bra och sämre. Att ha sitt liv i en väska har börjat bli rutin för mig och att ha flera hem och inte känna sig hemma någonstans är vardagsmat i mina ögon. Jag trivs bra på mitt jobb, men vet att vikarietiden är slut om två veckor, vad händer då? Börjar studietiden då eller vad är mitt nästa delmål? Kommer jag in på programmet jag vill läsa eller hittar jag ett jobb istället? Bor jag hemma med familjen eller med pojkvännen längre bort? Bor jag för mig själv eller hamnar jag i en studentkorridor? Tankarna snurrar för fullt och jag känner att det inte är någon idé att tänka alls, det är inte förens imorgon som beskedet kommer. Det är då det gäller. Eller är det så? Har jag kanske redan bestämt mig för vad jag vill göra? Eller förblir alla frågetecken obesvarade? Jag ska ta och sova på saken, återkommer imorgon. Kram